Nobody said it was easy...

Söndag idag, det är meningen att jag ska ha bestämt mig ikväll...

Men hur fan ska jag kunna välja mellan oss och någonting som jag inte ens vet vad jag skulle göra med?

Jag skulle hata mig själv för att ha valt bort dig. Jag skulle ha hatat det här livet och det enda som skulle ha varit bra hade varit oss.

Om jag går nu så kommer jag aldrig tillbaka, jag börjar om och får en ny start. Nya strukturer.

Stannar jag så satsar jag helt och fullt på dig, på oss.

"Vänta i alla fall tills vi har lägenheten..."

Men vad skulle förändras då, det som skulle bli bättre och som redan är bra de är vårat förhållande. Inte mina åsikter om skolan, livet utanför skolan och folket runt omkring mig.

Det är inte så att jag inte trivs kring människorna här, men jag platsar inte in och det kommer jag troligtvis aldrig att göra.

Om de skulle bli bättre att fly hem och börja där de vet jag inte, jag vet inte ifall jag skulle finna en plats där heller.

Men där vet jag att jag skulle sköta mitt liv ordentligare, som en zombie skulle jag göra allt jag måste för att komma fram här i livet...

Jag älskar gubben min och skulle troligtvis gå sönder inuti, men det känns redan som om jag är trasig och håller på att gå under.

Hoff, hojja och huvva!

Hur fan gör man?!

-Kajsa.

Right now you're the only reason I'm not letting go...

...

...

"Hanging by a thread..."

-Kajsa.

It's not fair...

Hur ska man göra nu?

Nu då paniken stiger.
Jag är inne i en period, en ålder, då jag ångrar allt jag gjort. Varför gör jag inte så? Jag hade ju kunnat tänka på det...

Men de är väll inte försent för att förändra framtiden? Jag har väll tid kvar! Eller ska jag blunda och bara fortsätta för att de vore enklare, inte för att de är bättre.

Huvva, som jag har gråtit över vad som kommer att hända. Det är ju sjukt det där, hur man gruvar sig så över vad som kan komma utan att riktigt veta... Varför måste man, eller rättare sagt; jag, tvingas vara så säker på framtiden för att kunna slappna av och må någorlunda bra?

"Ta det som det kommer" säger dem, jaha... då sitter jag väll här och väntar.
Om man ska ta saker och ting som de kommer hela tiden, hur ska man då veta vad man borde satsa på och inte? Borde jag satsa på arbete eller kärlek? Skola eller familj?

Om jag väljer bort det som just nu (jag upprepar; just nu) är det viktigaste och mest betydelsefulla i mitt liv, mot någonting jag inte ens vet ifall jag vill ha eller kommer att trivas med?!

Rädd är jag, som fan. För framtiden, mig själv och min omgivning.

"Hej, jag heter Kajsa. Jag har magsår, magkatarr och "livspanik", nämde jag att jag bara är 17?"

Hälsosamt Kajsa, nyttigt!

Jag tänker för mycket.

...Hejs! -Kajsa.