The Only Exception

I know deep in my soul that love never lasts
and that we've got to find other a ways to make it alone.
I've always lived like this keeping a comftarble distance.

Up until now I had sworn to myself that I'm content with loneliness.

Beacuse none of it was ever worth the risk.

I've got a tight grip of reality
but I can't let go of what's infront of me here.

Darling you are the only exception.
Well you are the only exception.

I'm on my way to believing, and I'm on my way to believing.

-Kajsa.

Jag Älskar Dig.

Nobody said it was easy...

Söndag idag, det är meningen att jag ska ha bestämt mig ikväll...

Men hur fan ska jag kunna välja mellan oss och någonting som jag inte ens vet vad jag skulle göra med?

Jag skulle hata mig själv för att ha valt bort dig. Jag skulle ha hatat det här livet och det enda som skulle ha varit bra hade varit oss.

Om jag går nu så kommer jag aldrig tillbaka, jag börjar om och får en ny start. Nya strukturer.

Stannar jag så satsar jag helt och fullt på dig, på oss.

"Vänta i alla fall tills vi har lägenheten..."

Men vad skulle förändras då, det som skulle bli bättre och som redan är bra de är vårat förhållande. Inte mina åsikter om skolan, livet utanför skolan och folket runt omkring mig.

Det är inte så att jag inte trivs kring människorna här, men jag platsar inte in och det kommer jag troligtvis aldrig att göra.

Om de skulle bli bättre att fly hem och börja där de vet jag inte, jag vet inte ifall jag skulle finna en plats där heller.

Men där vet jag att jag skulle sköta mitt liv ordentligare, som en zombie skulle jag göra allt jag måste för att komma fram här i livet...

Jag älskar gubben min och skulle troligtvis gå sönder inuti, men det känns redan som om jag är trasig och håller på att gå under.

Hoff, hojja och huvva!

Hur fan gör man?!

-Kajsa.

Right now you're the only reason I'm not letting go...

...

...

"Hanging by a thread..."

-Kajsa.

It's not fair...

Hur ska man göra nu?

Nu då paniken stiger.
Jag är inne i en period, en ålder, då jag ångrar allt jag gjort. Varför gör jag inte så? Jag hade ju kunnat tänka på det...

Men de är väll inte försent för att förändra framtiden? Jag har väll tid kvar! Eller ska jag blunda och bara fortsätta för att de vore enklare, inte för att de är bättre.

Huvva, som jag har gråtit över vad som kommer att hända. Det är ju sjukt det där, hur man gruvar sig så över vad som kan komma utan att riktigt veta... Varför måste man, eller rättare sagt; jag, tvingas vara så säker på framtiden för att kunna slappna av och må någorlunda bra?

"Ta det som det kommer" säger dem, jaha... då sitter jag väll här och väntar.
Om man ska ta saker och ting som de kommer hela tiden, hur ska man då veta vad man borde satsa på och inte? Borde jag satsa på arbete eller kärlek? Skola eller familj?

Om jag väljer bort det som just nu (jag upprepar; just nu) är det viktigaste och mest betydelsefulla i mitt liv, mot någonting jag inte ens vet ifall jag vill ha eller kommer att trivas med?!

Rädd är jag, som fan. För framtiden, mig själv och min omgivning.

"Hej, jag heter Kajsa. Jag har magsår, magkatarr och "livspanik", nämde jag att jag bara är 17?"

Hälsosamt Kajsa, nyttigt!

Jag tänker för mycket.

...Hejs! -Kajsa.

Micke <3

Sooo... I did it once again!

I made it harder than it have to be, I destroyed the beautiful and magical.

Why do I always have to be such a bitch!?

It's like every time something in my life starts to envelope into something good I panic and mess it up!

I love you!

I really do, but the thing is that I love you so much that it kind of freaks me out... I know; It sounds fucked up... and yes, it is.

But I've never had it like this before I always had to fight and try my hardest to make things work out, but with you everything's wonderful!

It's weird for me, different.

Trust me, I want to be with you and I am prepared to change... Please have patience with me!

What I meant is that I'm sorry for all the times I've been unfair and unreasonable...

Try to remember that I love you and as long as you love me to I'm trying my hardest to change!

-Kajsa.

I'm Back!

Okeeeeeeej!

Så nu var det ju som ett bra tag sen jag var in här sist och det har hänt en hel del. Det som är som förut är att jag går kvar på naturbruks, bor här på veckorna, heter Kajsa och är fattig... Sen så tror jag att allt annat är inprincip nytt eller har förändrats ^^

Men de tar jag någon gång då jag orkar :)

Nå iaf; Jag har inte haft något direkt "sug" att skriva eller vara engagerad här. Det har varit ganska så fullt upp och jag har haft mycket att tänka på.

Nu känner jag mig någorlunda redo och kommer med ett feeeting inlägg, hehe ;)

Prepare yourself... Mwohahahahaha.. ha. ^^'

Peace and Love... -Kajsa.

Ondskan...

Jag vill vara nöjd och glad för den jag är...

Jag vill släppa alla stenar, allt tungt jag bär.

Varför ska man må dåligt när andra har det sämre än jag?!

Jag skäms över att gråta, jag vill ju le varje dag.

Att kämpa mot något som gör mig ont och fel,

det kanske hjälper mig lite men det saknas fortfarande en stor del.

Jag är så trött på att vara förvirrad och bortblåst,

att ingen ska hjälpa när mitt hjärta är låst...

När världen rasar framför mina ögon en dag

så vill jag ångra allt, jag vill inte vara svag!

Några rader om hur det är...

Är det någon som ser, ondskan jag bär?

-kajsa.

"Jag vill hem!

Vars det nu är..."

Hej! ...

...Det var längesen.

Kul att höra att du lever.

Jag har tänkt på dig och någonstans oroat mig för dig, men nu är jag lugn.

Du verkar ju må helt okej.

Skönt att höra...

Det var kul (eller nått...) att du hörde av dig (även om det inte var "syftet").

Hoppas att vi träffas snart, hejs..